Archive

Archive for the ‘lärande’ Category

Mindspark.se öppnar

Ok, jag erkänner. Jag gillar att starta nya saker. Och jag bryr mig sällan om att fullt utarbeta ett koncept innan jag börjar. Vi kan skylla på min INTP-personlighet. Om jag redan visste exakt vad jag skulle bygga, ända ner i detaljerna, finns det nästan inget incitament kvar att faktiskt bygga det. Nåt element av osäkerhet måste finnas kvar så att det finns något att lära i processen.

Men jag ska försöka hålla mig här nu! Jag har stora planer för det här stället, men ska inte prata så mycket om dem innan det finns något att visa upp. Faktiskt. Men en blogg i alla fall. Den bor på blog.mindspark.se nu.

Kategorier:bloggande, lärande

Lös problemen – prata med dig själv

Jag har lagt mig till med något jag först tänkte var en ovana men mer och mer kommit att se som någonting fiffigt. När jag letar efter något, och det gör jag ganska ofta, så brukar jag finna det direkt om jag bara säger: ”Har du sett min väska/kamera/telefon/tidning?” Hittills har jag bara gjort det när min sambo är hemma så att det faktiskt finns någon att ställa frågan till, men det kanske fungerar lika bra när man är ensam?

Och hur många gånger har det inte hänt att man frågot någon något, börjat förklara vad problemet är och känner hur allt plötsligt faller på plats innan man hunnit avsluta frågan?

Jag har vid en snabb sökning inte hittat något konkret vetenskapligt stöd för att det verkligen hjälper att artikulera sina problem högt, men det verkar samtidigt vedertaget att så är fallet. Alltså inte bara tänka tyst för sig själv, utan att uttala och höra orden. Det finns flera fördelar med att inte bara tänka tyst på sina problem:

  • När du säger något högt aktiveras andra delar av hjärnan än när du bara tänker någonting. Du tänker, talar, hör och kanske till och med gestikulerar problemet.
  • Genom att inte bara uttala dina tankar, utan dessutom grundligt förklara problemet måste du sammanställa allt du vet om problemet, och kan också lösgöra det i högre grad från till exempel den frustration du kanske känner över att inte lösa problemet.

Den romerske filosofen Seneca visste redan han att ett utmärkt sätt att lära sig är att lära ut. Få saker satt så säkert på tentorna som de grejer jag själv förklarat för klasskamrater när vi pluggat ihop. Inte bara hade jag haft tillfälle att verkligen fundera igenom problemet, jag hade dessutom redan övat på att förklara det på ett enkelt och tydligt sätt, så som examinatorn oftast ville ha det.

Men man behöver alltså inte prata med en riktig människa alla gånger för att få samma effekt, det går bra med ett husdjur, ett föremål eller en tänkt person. I programmeringskretsar kallas metoden ”rubber ducking” utifrån idén att man pratar till en badanka!

Om någon känner till en studie där man undersökt detta och fått något resultat, antingen att det fungerar eller inte, och gärna testat någon hypotes om varför, skulle jag storligen uppskatta ett tips. 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Beroende av information?

2009/08/31 1 kommentar

brain-763982-1Människor kan som bekant bli beroende av än det ena, än det andra. Kvällstidningarna har väl alltid en fem-sex parallella test igång på sina hemsidor med temat ”Är du beroende av X? Testa dig själv!”. Spel, alkohol, sex, mat, träning, World of Warcraft, Facebook… Nyligen läste jag en artikel i O magazine om att vara beroende av smicker. Själv må jag ha många laster, men det som kändes mest mitt i prick var det jag läste idag om att vara beroende av information.

Hur kommer det sig att man kan känna ett starkt behov av att kolla e-posten direkt på morgonen eller uppdatera Facebook 100 gånger? Att söka ny information om något vi är intresserade av ger oss en kick precis som vilken kick som helst. Att få ”oväntade” belöningar ger en extra kick. Emily Yoffe skriver i artikeln ”Seeking” i Slate magazine:

Berridge has proposed that in some addictions the brain becomes sensitized to the wanting cycle of a particular reward. So addicts become obsessively driven to seek the reward, even as the reward itself becomes progressively less rewarding once obtained. ”The dopamine system does not have satiety built into it,” Berridge explains. ”And under certain conditions it can lead us to irrational wants, excessive wants we’d be better off without.” So we find ourselves letting one Google search lead to another, while often feeling the information is not vital and knowing we should stop. ”As long as you sit there, the consumption renews the appetite,” he explains.

Actually all our electronic communication devices–e-mail, Facebook feeds, texts, Twitter–are feeding the same drive as our searches. Since we’re restless, easily bored creatures, our gadgets give us in abundance qualities the seeking/wanting system finds particularly exciting. Novelty is one. Panksepp says the dopamine system is activated by finding something unexpected or by the anticipation of something new. If the rewards come unpredictably–as e-mail, texts, updates do–we get even more carried away. No wonder we call it a ”CrackBerry.”

”Restless, easily bored creatures” huh… Men något jag tycker är tråkigt med dessa nästan oändligt många artiklar om olika beroenden är den negativa twisten. Det känns definitivt som att det hänger något negativt över ordet ”beroende” även om det är rätt uppenbart vid det här laget att det är så här människor är funtade. Allt som är över huvud taget är trevligt eller roligt kan man bli beroende av, eftersom man får en dopaminkick av trevliga saker. Att man får en dopaminkick är ju själva anledningen till att man tycker att saker är trevliga, till att börja med.

Det känns inte speciellt intressant längre bara att veta att man kan bli beroende av ännu någonting specifikt. Jag vill ha svar på andra frågor. Är det dåligt att vara beroende? Vad kan man göra då, realistiskt, för alla dessa beroende någon har? Måste nog vara bättre att byta heroinberoende mot till exempel godisberoende, trots allt. Idealet kan väl ändå inte vara en perfekt stoisk människa som inte roas av någonting, alternativt drar ner en aktivitet till ett minimum så fort den märker att den njuter av det. ”Så roligt ska vi ändå inte ha det. Det är en dag i morgon också.”

Jag tycker det är fel att beroende förknippas med skam när alla människor verkar hårdkodade för beroende. Jag tycker debatten borde vidgas. Hur lever man med sina beroenden om man inte vill göra sig av med dem? Utgångspunkten kan inte alltid vara att man aldrig mer ska få göra det man älskar. Vad är egentligen ”lagom”?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Google Waves betydelse för HR

Eventinbjudan i Google Wave

Eventinbjudan i Google Wave

Det finns väldigt mycket som kan falla under definitionen ”personalarbete”, men vad det framförallt handlar om är ju hur människor kan arbeta väl tillsammans. Och är det något web2.0-vågen har handlat om så är det samarbete. Jag har tyvärr inget sandlådekonto på Google Wave, men att döma av allt jag lyckats se hittills så samlar det många sätt att kommunicera och samarbete i ett och samma verktyg, som dessutom är open source och kan byggas på. Jag tror, jag hoppas verkligen att det kommer få påverka hur vi jobbar tillsammans!

Personligen känner jag att det är en viktig grej att få mycket funktionalitet samlat på ett och samma ställe. Själv anmäler jag mig ju på snart sagt varenda sajt på hela internet men alla mina arbetskamrater verkar inte lika roade av sånt som jag. 🙂 Om det finns en tjänst med det mesta man behöver tänker jag mig att tröskeln är lägre för att få med fler på båten som kan tänka sig att realtidssamarbeta, kunskapsdela och hålla sig uppdaterade. Det är viktigt att det inte tar mer tid att konfigurera och synkronisera verktygen än man sparar på att använda dem.

Collabor8 och Jeff Schwartzman skriver om hur man kan använda Google Wave för rekrytering, till exempel kan man använda Googles booleansök för att hitta kandidater från flera olika källor. Schwartzman:

Connecting with candidates – Everyone has their preferred communication method including email, IM, twitter, Facebook, and other social media. Google Wave extensions will allow the ability to boolean search candidates from multiple online sources and make contact with candidates quick and easy. A recruiter can search for candidates utilizing Twitter and invite the candidate to a Wave interview via a Twave.

Applicants with online resumes or blogs can embed a link, ”Interview me via Wave”. The interviewer will have the applicant’s resume ready to go and share the job description from the company. Both the applicant and the interviewer will instantaneously work within a Wave which will contain the applicant’s resume plus the company job description

I Human Resources leader trycker de på att ingen ännu vet hur man allra bäst använder Google Wave, och att det därför är en viktig uppgift för organisationens HR-människor att skapa en lärande miljö. IT-avdelningen blir en viktig bundsförvant i det arbetet givetvis. De föreslår också att man ska undersöka hur mycket tid anställda lägger ner på att skriva och vänta på mail, för att lättare motivera en satsning på Wave.

Generellt tycker jag det verkar som att de flesta HR-avdelningar skulle må väldigt bra av att ha åtminstone någon person som förstår sig på både den nya teknikens möjligheter och organisationens HR-behov. Det varierar givetvis från organisation till organisation men det är min erfarenhet att HR sällan går i bräschen vad gäller ny teknik. Det behöver man kanske inte heller, men där finns mycket att göra för de flesta. Det ska bli oerhört spännande att se vad framåt HR-avdelningar kan göra med Google Wave när det blir dags!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Att lära nytt & att lära ut

En fördel med lågkonjunkturen, om man väljer att se det så, är mer tid för kunskapsutbyte och att hinna reflektera över det man lär sig. Jag värdesätter chansen att arbeta in lite rutiner för dokumenterande av gjorda erfarenheter, och hoppas det sitter i när det tar mer fart.

Idag hade vi lite kunskapsöverföring & diskussion mellan oss som jobbar med, eller vill jobba med, behörigheter & säkerhet i SAP-systemet hos en stor kund. Utgångspunkten var den här texten om hur jag brukar ställa in System Trace när jag spårar behörighetsproblem, eller för den delen när jag utvecklar nya roller. Det kändes som att både texten och min vidare utläggning var uppskattade, vilket förstås är väldigt kul! Jag lärde mig också en del för mig nya tekniska detaljer i den efterföljande diskussionen.

Mitt allra första uppdrag för Capgemini var att utbilda HR-personal på IKEA och även fast det var ganska läskigt och min presentationsteknik kanske inte helt lysande fick jag direkt mersmak. I mitt förra projekt fick jag både ta fram instruktiva testskript, en användarmanual och hålla utbildningar för användare och allt är roligt! Till och med att skriva användarhandbok liksom. Bara man inte gör det för länge i sträck. 🙂

Jag delade också med mig av mina SAP-relaterade bokmärken på Delicious & en scrapbook på Evernote; och så har vi nåt som kallas T-rooms där man framförallt kan dela dokument. Att lära nytt och att dela med mig av det är lite av en passion har jag insett, och det måste utforskas mer! Det är också därför bloggen är så himla eklektisk. Medan jag kommer igång med den vill jag inte lägga band på mig.

Och som inspirerande bloggerskan & Drupal-gurun Sacha Chua skrivit: ”Writing about what you’re learning is an excellent way to learn even more effectively, and sharing what you’re learning with other people is an excellent way to reach out and learn more.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,