Arkiv

Archive for the ‘idéer’ Category

Lös problemen – prata med dig själv

Jag har lagt mig till med något jag först tänkte var en ovana men mer och mer kommit att se som någonting fiffigt. När jag letar efter något, och det gör jag ganska ofta, så brukar jag finna det direkt om jag bara säger: ”Har du sett min väska/kamera/telefon/tidning?” Hittills har jag bara gjort det när min sambo är hemma så att det faktiskt finns någon att ställa frågan till, men det kanske fungerar lika bra när man är ensam?

Och hur många gånger har det inte hänt att man frågot någon något, börjat förklara vad problemet är och känner hur allt plötsligt faller på plats innan man hunnit avsluta frågan?

Jag har vid en snabb sökning inte hittat något konkret vetenskapligt stöd för att det verkligen hjälper att artikulera sina problem högt, men det verkar samtidigt vedertaget att så är fallet. Alltså inte bara tänka tyst för sig själv, utan att uttala och höra orden. Det finns flera fördelar med att inte bara tänka tyst på sina problem:

  • När du säger något högt aktiveras andra delar av hjärnan än när du bara tänker någonting. Du tänker, talar, hör och kanske till och med gestikulerar problemet.
  • Genom att inte bara uttala dina tankar, utan dessutom grundligt förklara problemet måste du sammanställa allt du vet om problemet, och kan också lösgöra det i högre grad från till exempel den frustration du kanske känner över att inte lösa problemet.

Den romerske filosofen Seneca visste redan han att ett utmärkt sätt att lära sig är att lära ut. Få saker satt så säkert på tentorna som de grejer jag själv förklarat för klasskamrater när vi pluggat ihop. Inte bara hade jag haft tillfälle att verkligen fundera igenom problemet, jag hade dessutom redan övat på att förklara det på ett enkelt och tydligt sätt, så som examinatorn oftast ville ha det.

Men man behöver alltså inte prata med en riktig människa alla gånger för att få samma effekt, det går bra med ett husdjur, ett föremål eller en tänkt person. I programmeringskretsar kallas metoden ”rubber ducking” utifrån idén att man pratar till en badanka!

Om någon känner till en studie där man undersökt detta och fått något resultat, antingen att det fungerar eller inte, och gärna testat någon hypotes om varför, skulle jag storligen uppskatta ett tips. 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Beroende av information?

2009/08/31 1 kommentar

brain-763982-1Människor kan som bekant bli beroende av än det ena, än det andra. Kvällstidningarna har väl alltid en fem-sex parallella test igång på sina hemsidor med temat ”Är du beroende av X? Testa dig själv!”. Spel, alkohol, sex, mat, träning, World of Warcraft, Facebook… Nyligen läste jag en artikel i O magazine om att vara beroende av smicker. Själv må jag ha många laster, men det som kändes mest mitt i prick var det jag läste idag om att vara beroende av information.

Hur kommer det sig att man kan känna ett starkt behov av att kolla e-posten direkt på morgonen eller uppdatera Facebook 100 gånger? Att söka ny information om något vi är intresserade av ger oss en kick precis som vilken kick som helst. Att få ”oväntade” belöningar ger en extra kick. Emily Yoffe skriver i artikeln ”Seeking” i Slate magazine:

Berridge has proposed that in some addictions the brain becomes sensitized to the wanting cycle of a particular reward. So addicts become obsessively driven to seek the reward, even as the reward itself becomes progressively less rewarding once obtained. ”The dopamine system does not have satiety built into it,” Berridge explains. ”And under certain conditions it can lead us to irrational wants, excessive wants we’d be better off without.” So we find ourselves letting one Google search lead to another, while often feeling the information is not vital and knowing we should stop. ”As long as you sit there, the consumption renews the appetite,” he explains.

Actually all our electronic communication devices–e-mail, Facebook feeds, texts, Twitter–are feeding the same drive as our searches. Since we’re restless, easily bored creatures, our gadgets give us in abundance qualities the seeking/wanting system finds particularly exciting. Novelty is one. Panksepp says the dopamine system is activated by finding something unexpected or by the anticipation of something new. If the rewards come unpredictably–as e-mail, texts, updates do–we get even more carried away. No wonder we call it a ”CrackBerry.”

”Restless, easily bored creatures” huh… Men något jag tycker är tråkigt med dessa nästan oändligt många artiklar om olika beroenden är den negativa twisten. Det känns definitivt som att det hänger något negativt över ordet ”beroende” även om det är rätt uppenbart vid det här laget att det är så här människor är funtade. Allt som är över huvud taget är trevligt eller roligt kan man bli beroende av, eftersom man får en dopaminkick av trevliga saker. Att man får en dopaminkick är ju själva anledningen till att man tycker att saker är trevliga, till att börja med.

Det känns inte speciellt intressant längre bara att veta att man kan bli beroende av ännu någonting specifikt. Jag vill ha svar på andra frågor. Är det dåligt att vara beroende? Vad kan man göra då, realistiskt, för alla dessa beroende någon har? Måste nog vara bättre att byta heroinberoende mot till exempel godisberoende, trots allt. Idealet kan väl ändå inte vara en perfekt stoisk människa som inte roas av någonting, alternativt drar ner en aktivitet till ett minimum så fort den märker att den njuter av det. ”Så roligt ska vi ändå inte ha det. Det är en dag i morgon också.”

Jag tycker det är fel att beroende förknippas med skam när alla människor verkar hårdkodade för beroende. Jag tycker debatten borde vidgas. Hur lever man med sina beroenden om man inte vill göra sig av med dem? Utgångspunkten kan inte alltid vara att man aldrig mer ska få göra det man älskar. Vad är egentligen ”lagom”?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mer arbetsliv för introverta

2009/08/25 3 kommentarer

Eftersom jag anser mig själv vara introvert har jag läst en del på ämnet, inte minst när jag pluggade psykologi. Med ”introvert” menar jag då att man laddar batterierna bäst när man är ensam, eller i alla fall inte överstimulerad. Det betyder inte att man är blyg nödvändigtvis, eller inte tycker om människor, bara att det är liksom påfrestande och man måste vila upp sig efteråt.

När jag kom över Sacha Chuas ”The Shy Connector” kom jag att tänka på det igen, och letade upp några fler läsvärda länkar.

How to network: for introverts

Job search tips for introverts

Extraverts and Introverts: You can work together without going nuts
The extraverts called meetings, but rarely sent an objective or agenda or preparatory materials in advance. The introverts showed up (if they absolutely had to) already feeling shanghaied because they had no opportunity to think about the topic in private. Repeated requests for materials in advance fell on deaf ears, because the extraverts rarely sat by themselves and read materials in advance of a meeting, so they saw no real value in it. (…)
Always remember this: Introverts think to talk. Extraverts talk to think. Plan accordingly and you may even find you like each other.

Caring for your introvert
Extroverts are easy for introverts to understand, because extroverts spend so much of their time working out who they are in voluble, and frequently inescapable, interaction with other people. They are as inscrutable as puppy dogs. But the street does not run both ways. Extroverts have little or no grasp of introversion. They assume that company, especially their own, is always welcome.

Pair programming is not always a choice
Non-loners experience real, physical symptoms of lonliness when forced to spend too much time NOT in the company of others. They become stressed, depressed, anxious. Loners, on the other hand, experience physical symptoms when they they don’t have enough alone time. For us, time-without-company (espcially company not of our own choosing) is as necessary as water and oxygen. Not a habit. Not something to be learned. Not a choice.

Ibland kan de kännas lite självgoda, som när man liknar extroverta människor vid hundvalpar. Det blir lite ”vi och dom”. Därför gillar jag särskilt artikeln om hur I & E kan arbeta tillsammans. Det där med att vara förberedd genom att läsa på före ett möte orsakade en hel del frustration under grupparbeten på universitetet minns jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Att lära nytt & att lära ut

En fördel med lågkonjunkturen, om man väljer att se det så, är mer tid för kunskapsutbyte och att hinna reflektera över det man lär sig. Jag värdesätter chansen att arbeta in lite rutiner för dokumenterande av gjorda erfarenheter, och hoppas det sitter i när det tar mer fart.

Idag hade vi lite kunskapsöverföring & diskussion mellan oss som jobbar med, eller vill jobba med, behörigheter & säkerhet i SAP-systemet hos en stor kund. Utgångspunkten var den här texten om hur jag brukar ställa in System Trace när jag spårar behörighetsproblem, eller för den delen när jag utvecklar nya roller. Det kändes som att både texten och min vidare utläggning var uppskattade, vilket förstås är väldigt kul! Jag lärde mig också en del för mig nya tekniska detaljer i den efterföljande diskussionen.

Mitt allra första uppdrag för Capgemini var att utbilda HR-personal på IKEA och även fast det var ganska läskigt och min presentationsteknik kanske inte helt lysande fick jag direkt mersmak. I mitt förra projekt fick jag både ta fram instruktiva testskript, en användarmanual och hålla utbildningar för användare och allt är roligt! Till och med att skriva användarhandbok liksom. Bara man inte gör det för länge i sträck. 🙂

Jag delade också med mig av mina SAP-relaterade bokmärken på Delicious & en scrapbook på Evernote; och så har vi nåt som kallas T-rooms där man framförallt kan dela dokument. Att lära nytt och att dela med mig av det är lite av en passion har jag insett, och det måste utforskas mer! Det är också därför bloggen är så himla eklektisk. Medan jag kommer igång med den vill jag inte lägga band på mig.

Och som inspirerande bloggerskan & Drupal-gurun Sacha Chua skrivit: ”Writing about what you’re learning is an excellent way to learn even more effectively, and sharing what you’re learning with other people is an excellent way to reach out and learn more.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Brink – postutopi på haven

2009/08/10 1 kommentar

Ibland kommer speltipsen från oväntat håll. För en gångs skull tangerar inlägget verkligen bloggens tänkta tema, vilket från början var att samla länkar, input och tankar som sattes igång efter att jag läste Patri Friedmans sammanfattning av sina politiska idéer. Patri Friedman är barnbarn till den välkända ekonomen Milton Friedman och jag råkade läsa hans beskrivning av hur han gick från att som idealistisk nyliberal bekymra sig över att hitta så bra och sanna principer som möjligt, till att mer pragmatiskt inrikta sig på praktiska lösningar på frågan: Hur lever man fritt? Och meta-system för att generera lagar. Hur som. Patri Friedman är involverad i The Seasteading Institute, som handlar om hur man praktiskt ska gå tillväga för att, på sikt, skapa en fri nation ute på haven med något slags mobila hem. Båtar, plattformar och liknande.

Och! På TSI’s blogg läste jag om Bethesdas nya FPS/RPG Brink, eftersom det påstår sig influerats av deras idéer. I Brink har ett gäng människor flyttat ut på haven för att leva fredligt, isolerat och komplett miljövänligt, ”hållbart”, genom att bygga samhället, The Ark, med en ny slags korall man hittat. Men så smälter polarisarna och massor av människor flyr ut till The Ark, som blir överpopulerat och är på vippen till inbördeskrig. Utopia-gone-wrong och samhälleliga spänningar är teman jag brukar gilla men jag ska erkänna att det framförallt var referensen till Seasteading Institute som gör att jag tänker köpa spelet no matter what, ungefär. 🙂

Från Brink. I bakgrunden, The Ark

Från Brink. I bakgrunden, The Ark

Det som gör spelet lite mer unikt är dock upplösandet av kategorierna single & multiplay. När man spelar kan upp till sju vänner när som helst ansluta till ditt spel och ”avlösa” AI-spelare. Uppdragen genereras beroende på var man är, vad man har i sitt inventory, vilka man har med sig och liknande.

Det låter kul, ser grymt snyggt ut och har förhoppningsvis något intressant att säga om samhällen och människor. Jag är också pepp på att spela mer online, både co-op och mot andra! Edward Stern, Senior game designer på utvecklaren Splash Damage:

Take someone who doesn’t think of themselves as a multiplayer gamer at all. We’re monitoring everything they’re doing solo, and we’ll say, ”Just try this online, try this competitively. We will bribe you with double the XP.” It’s all about reward.

This is almost more carrot than stick all the way through. We want you to play the game the way you want. It’s all about giving the player the choice to do stuff.(…)

The challenge for us is to make something that people who have never thought of themselves as FPS gamers or online gamers or multiplayer gamers can slide into. It’s exactly the same game, whether it’s solo or co-op or competitive.

Det enda som verkar trist är att jag inte sett en enda kvinna på någon av bilderna. Jag vill kunna spela som kvinna i mina spel!

>> Officiella hemsidan.
>> På Gamasutra finns en fyrasidig intervju att läsa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Demonstrera imorgon

Start kl. 17 i Humlegården, Stockholm, imorgon onsdag. Anledningen kallas Stockholmsprogrammet, och vad det egentligen handlar om kan vi se i filmen nedan:


(tips via HAX)

”Opassande”-Emma skriver om varför man bör protestera, och HAX likaså. Som Henrik skriver:

Och under åratal framöver kommer mycket mer att presenteras med hänvisning till Stockholmsprogrammet.

Det är viktigt att vi – i ett tidigt skede – visar vad vi tycker och vad som oroar oss. Om politikerna inte möter något motstånd, då kommer de aldrig att lätta på gasen.

Självklart finns ett Facebookevent för händelsen! Lägg till i din kalender här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Statliga myndigheter ska inte opinionsbilda

En bra och viktig poäng görs i Expressen av Hannes Katajana och Philip Lerulf om att staten måste sluta med opinionsbildning. Det var särskilt aktuellt nu med anledning av Almedalsveckan där olika statliga myndigheter och bolag lobbar för sig själva.

När jag gick i gymnasiet låg en dag ett papper på varje plats i matsalen, från Skatteverket, där man propagerade för det fina med att betala skatt och vad skatten gick till. Inget fel att informera om vad skatten går till såklart men jag och några kamrater tyckte att man borde få den hela bilden och tryckte upp pamfletter med lite kompletterande information om vad skattepengar ocskå gick till, framförallt diverse fiffelaffärer tror jag vi lyfte fram. Jag författade texten och två kompisar lade ut dem i matsalen. En mattant ville stoppa dem men när de pratade med rektorn tyckte han att det var ok.

Sen tänkte jag inte så mycket mer på det tills för några år sen då det slog mig hur orimligt det är att till exempel Systembolaget eller Svenska spel ska lägga skattepengar på att propagera för upprätthållandet av sina egna monopol, för sin egen existens.

”…det är principiellt och demokratiskt fel att myndigheter, offentliga bolag och tankesmedjor med hjälp av skattepengar propagerar för en viss politisk linje. Detta gäller särskilt i politiskt kontroversiella frågor som står under övervägande, som monopolens bevarande eller arbetsrätten i Globaliseringsrådets fall.
Myndighetschefer som ska verkställa de beslut som riksdag och regering fattar ägnar istället mycket tid och resurser åt att skriva debattartiklar, göra reklamkampanjer och ordna cocktailpartyn i Almedalen.”

Regeringen måste stoppa statsminglen – Debatt – Expressen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kategorier:idéer, politik Taggar:,